Ikväll har jag, Johan, Adam, Arvid och Madison sett OS-invigningen. Innan har jag inte varit så intresserad av sådant, men nu har jag blivit gammal nog att uppskatta det. Jag måste säga att hjärtat hoppade till lite extra när Foppa kom in med svenska flaggan och när hela amerikanska gänget kom in. Nu börjar det! Det var också väldigt sorgligt att höra om killen som gick bort, jag tänker på hans familj. Trots allt sorgligt så måste jag ändå säga att jag blir stolt över att vara människa. Alla länder kommer in och alla människor samlas för att se invigningen. Det ger en hopp för mänskligheten!
Det kändes mäktigt när det blev DÖDStyst i hela den stora arenan! Tänk, om vi människor kunde dela varandras sorg och visa aktning för varandra! mormor/mm
ReplyDelete